“Lägg inte skulden för betalda övergrepp på barnen”

Under 2020 skärptes lagstiftningen för köp av sexuell handling av barn genom att böter togs bort ur straffskalan och brottet ändrades till utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling. Det är uppenbart att föreställningen om att barnet genomför en sexuell handling på sin förövare, och därmed också har ett ansvar, finns kvar – när det i själva verket handlar om ett hänsynslöst sexuellt våld där barn utnyttjas och utsätts för övergrepp.

Det kan låta som en självklarhet men de barn och unga som utsätts vittnar om en annan verklighet. En verklighet där de, om de väl vågar berätta, inte tas på allvar eller skuldbeläggs för det som hänt. En verklighet där betalningen uppfattas som ett samtycke och där barnet därför ses som delvis ansvarigt för sin egen våldsutsatthet. Men ett barn ska aldrig kunna köpas och skulden ska aldrig läggas på den som utsätts utan alltid hos förövaren. Det är den verklighet barnen som utsätts borde få möta, men så ser det inte ut i dag.

Utsatta barns erfarenheter talar sitt tydliga språk och det gör också siffrorna om antalet fällande domar. Enligt BRÅ:s statistik anmäldes 163 fall av utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling förra året. Endast 11 förövare dömdes och ingen fick fängelse. Siffror från Allmänna barnahuset visar att det finns unga som har exploaterats sexuellt i motsvarande var tredje gymnasieklass. Det innebär att de här barnen finns på i stort sett varje svensk gymnasieskola och risken för förövaren att bli dömd är försvinnande liten.

Det här om något är en signal till utsatta barn att brotten som begås mot dem inte är så allvarliga, och att förövare i princip aldrig ställs till svars för det de har gjort. Detta bekräftades i höstas i Riksrevisionens granskning av polisens arbete med internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn där just brottet “Utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling” är det brott som ofta missas och faller mellan stolarna i polisens utredningsarbete.

Utöver stora brister när en anmälan är gjort så finns det systematiska brister redan i det initiala mötet med barnet som gör att de allra flesta aldrig anmäler. Vår senaste rapport ”Exploaterad men inte våldsutsatt” visar till exempel att inte en enda av Sveriges regioner har rutiner för att alltid polisanmäla när barn utsätts för kommersiell sexuell exploatering.

Kommersiell sexuell exploatering av barn är en utsatthet som ökar och digitaliseringen har gjort det lättare för förövare att nå ut till och utsätta barn. För att skapa förändring så krävs det insatser på flera nivåer: en lagstiftning som likställer kommersiell sexuell exploatering av barn med våldtäkt, ett barnvänligare rättssystem och insatser för att minska efterfrågan på att köpa barn. Men en minst lika viktig del är att kunskapen om kommersiell sexuell exploatering ökar hos professionen som möter utsatta barn och unga. Om inte professionen visar att de har kunskap om frågan så kommer utsatta barn aldrig våga berätta och de kommer heller inte att få det stöd de har rätt till.

Därför kräver vi ett omfattande nationellt kunskapslyft om kommersiell sexuell exploatering av barn som omfattar såväl skolan, socialförvaltningen, hälso- och sjukvården och rättsväsendet. En central utgångspunkt i det arbetet måste vara att exploatering alltid är våld och att det aldrig är barnets fel om den utsätts för betalda övergrepp.

Först när alla vuxna som möter barn unisont ställer sig på barnets sida, erbjuder stöd och lägger all skuld på förövaren – först då kan de barn som utsätts börja släppa på skammen och skulden och lita på vuxenvärlden igen. Och det är alla vi vuxna skyldiga att garantera.

Jacob Flärdh, generalsekreterare Child10

Du hittar artikeln hos Göteborgsposten här.