”Regionerna fångar inte upp utsatta för kommersiell sexuell exploatering”

En ny kartläggning visar att endast 1 av 20 regioner ställer frågor om kommersiellt sexuellt våld för att identifiera utsatta och endast var fjärde region har rutiner för att polisanmäla fall där barn exploateras, skriver företrädare för organisationerna Child10, Ellencentret och Inte Din Hora.

Kommersiell sexuell exploatering är ett begrepp som börjat få fäste i debatten först de senaste åren. Begreppet syftar på sexuella handlingar som sker i utbyte mot någon form av ersättning som pengar, droger eller någonstans att bo.

Barnen och kvinnorna som utsätts finns i hela landet. I Jämställdhetsmyndighetens kartläggning från tidigare i höst identifierades 200 orter där personer exploateras. Samtidigt visar siffror från Allmänna barnahuset att det finns unga som har exploateras sexuellt i motsvarande var tredje gymnasieklass.

Det här är en utsatthet som ökar. Digitaliseringen har gjort det lättare för förövare att nå ut till och utsätta barn, och det finns inget vattentätt skydd mot den grooming och manipulering som dessa vuxna använder sig av.

Att utsättas för kommersiell sexuell exploatering leder till förödande konsekvenser. Utsatta visar kraftigt fler symptom på PTSD, missbruk och psykisk ohälsa. Det finns med andra ord ett omfattande vårdbehov som samhället inte lyckas tillgodose.

Om man tittar på den vård som regioner erbjuder utsatta så finns det stora brister:

• 1 av 20 regioner ställer rutinmässiga frågor för att identifiera utsatta för kommersiell sexuell exploatering.

• 1 av 20 regioner har rutiner för att vårdpersonal ska ha grundläggande kunskap om prostitution, människohandel och sexuell exploatering av barn.

• En femtedel av regionerna har specialiserade verksamheter för målgruppen.

• Var fjärde region har rutiner för att polisanmäla när ett barn utnyttjats genom köp av sexuell handling.

Det är med andra ord tydligt att nästan alla regioner saknar rutiner för att fånga upp utsatta för kommersiell sexuell exploatering. Och att endast var fjärde region har rutiner för att polisanmäla när ett barn utsatts för utnyttjande genom köp av sexuell handling visar kommersiell sexuell exploatering inte ges samma utrymme som annan våldsutsatthet – utan snarare ses som något den utsatte gör mot sig själv.

Det här innebär både att skulden läggs på den som utsätts och att möjligheten att få tillgång till vård och stöd minskar.

Både barnkonventionen och andra internationella konventioner slår fast att utsatta för sexuellt våld har rätt till rehabilitering och återanpassning. Men de stora bristerna i regionernas rutiner samt det faktum att kommersiell sexuell exploatering inte ses som våld gör att Sverige är långt ifrån att leva upp till de utsattas rättigheter.

Det är många olika insatser som krävs för att skapa förändring. Nedan listar vi tre åtgärder som regeringen och ansvarig minister Lena Hallengren bör prioritera för att säkerställa utsattas rättigheter:

• Upprätta nationella riktlinjer för att säkerställa tillgången till vård för barn och vuxna som utsätts för kommersiell sexuell exploatering, eller inkorporera målgruppen i befintliga riktlinjer om mäns våld mot kvinnor.

• Inför grund- och vidareutbildning om kommersiell sexuell exploatering för all vårdpersonal. I dag har endast en av 20 regioner rutiner för att säkerställa grundläggande kunskap hos vårdpersonalen.

• Utred om det ska införas en skyldighet för vårdpersonal att polisanmäla vid kännedom om kommersiell sexuell exploatering av barn likt de regler som redan finns i Finland.

Samhället har ett ansvar att ge vård, stöd och rehabilitering till utsatta för kommersiell sexuell exploatering. Det övergripande ansvaret ligger hos regeringen, men varje enskild region har också ett eget ansvar att säkerställa att det finns rutiner som ger hälso- och sjukvårdspersonalen möjligheter att fånga upp personer som har blivit exploaterade.

Läs artikeln här.